När en tand ska lagas används ett kompositmaterial. Materialet är till en början mjukt och formbart för att tandläkaren ska kunna forma det så att det passar bra i tanden och får en naturlig tandform. När formandet är klart måste materialet ljushärdas.

Det gör tandläkaren genom att lysa på materialet/fyllningen med en speciell lampa. När materialet har stelnat krymper det och därför kontrollerar tandläkaren noggrant att inget mellanrum mellan tanden och fyllningen uppstått under härdningen. Såna mellanrum kan dock uppstå även ett tag efter tandläkarbesöket.

Det krävs bra härdljuslampor

Tidigare var det vanligt att tänder lagades med hjälp av amalgam; en blandning mellan olika metaller, bland annat kvicksilver. Det upptäcktes dock att kvicksilver är giftigt och amalgam slutade användas. Detta trots att det var ett mycket hållbart material för lagning av tänder.

Den komposit som används idag är ett naturtroget plastmaterial som är mycket bättre för både kroppen och för miljön. Däremot är det inte alls lika hållbart och lagningar av komposit håller inte lika länge som amalgamlagningar. Det krävs en bra härdljuslampa för att kompositen ska stelna ordentligt.

Risker med ljushärdning

Lampan som tandläkaren använder vid ljushärdning av kompositen är en mycket stark lampa, men är ofarlig om den används på rätt sätt. Tandläkaren bör kontrollera att rätt lampa och våglängd används för just din fyllning. Även ljusintensiteten behöver kontrolleras regelbundet av tandläkaren.

Det är viktigt att tandläkaren härdar fyllningen tillräckligt länge och det är bättre att härda lite för länge än för kort eftersom utan härdningen kan kompositmaterialet vara giftigt för patienten. Det är också viktigt att lampan hålls i rätt riktning för att skydda tandköttet.

Sammanfattning

Vid lagning av mindre till medelstora hål i tänderna används idag ett kompositmaterial. Materialet är till en början mjukt och formbart för att kunna formas efter tanden. Efter formningen härdas materialet med hjälp av en ljushärdningslampa. Lampan är stark men ofarlig vid korrekt användning.