Bakgrund

Våren 1996 bildades Arbetsgruppen för en Mottagning för män i Uppsala på frivillig basis för att svara mot behovet att möta mäns problem, inte minst de problem som var relaterade till mäns våld mot kvinnor. Arbetsgruppen bestod av män som representerade olika yrkeserfarenheter av relevans för mäns problem. Under flera år verkade den för att finna en ekonomisk och organisatorisk bas för verksamheten. Samtidigt skaffade sig gruppen erfarenhet av det direkta behandlingsarbetet riktat till männen. Under hand blev det tydligt för Arbetsgruppen dels att verksamheten skulle bedrivas som ett professionellt erbjudande, dels att man skulle fokusera på våld.

Under år 2000 fick Arbetsgruppen äntligen luft under vingarna i och med det projektanslag som beviljades av staten (Näringsdepartementet/Särskilda jämställdhetsåtgärder). Senare beviljades motsvarande anslag av Uppsala kommun. Tät kontakt etablerades med Alternativ til Vold i Oslo (ATV) som inte minst under de första åren bestod med avgörande utbildning, konsultation, handledning och inspiration.

Under hösten 2001 bildades Mansmottagningen mot våld i Uppsala – MVU som en ideell förening för att utgöra den organisatoriska grunden för verksamheten. Arbetet tog fart på många sätt, med gruppbehandling, bedömning och behandling av enskilda ärenden, utökat samarbete med socialsekreterare, kriminalvården/frivården, familjerådgivningen, polisen m fl, samt utbildning och information för olika grupper.

Under våren 2002 stabiliserade och utökade Mansmottagningen sin verksamhet väsentligt genom sitt första årsmöte där första verksamhetsåret sammanfattades, intresserade inbjöds att bli föreningsmedlemmar, den arbetande styrelsen utökades med både män och kvinnor, ett fungerande nätverk bildades, och fler medarbetare knöts till den aktiva verksamheten.

I augusti 2002 öppnades äntligen en regelrätt mottagning i egna lokaler, med något så självklart som en adress och ett eget telefonnummer, och på bara ett par veckor blev trycket på mottagningen överväldigande. Och under senhösten fattade Uppsala kommun ett för landet unikt beslut att ekonomiskt stödja en fristående verksamhet med fokusering på våldsbehandling. Efter flera års slit tycktes årsskiftet 2002-2003 bli övergången från projekt till etablerad verksamhet, men den ekonomiska basen för verksamheten visade sig inte alls vara tryggad. Trots kommunalt, regionalt och nationellt intresse för mottagningens våldsbehandling, uteblev ändå nödvändiga och förväntade medel från alla dessa tre nivåer.

Under 2004 passerades dock ytterligare milstolpar. För första gången valdes en helt fristående styrelse med tydligt formellt ansvar för föreningen, som särskiljer ledning och beslut från den kliniska verksamheten. Genom projektanställning knöts vissa administrativa resurser till vardagsarbetet för att avlasta den behandlande personalen. Den nya styrelsen fick ett klart mandat att förankra verksamheten ekonomiskt för att kunna fortsätta att synliggöra mäns våld mot kvinnor som ett samhällsproblem och samla kunskapen om verkningsfulla åtgärder mot våldet. Utbildnings-, föreläsnings- och informationsverksamheten utökades väsentligt.

2005 blev inte bara det år då mäns våld fick medialt intresse. Regeringen visade intresse för Mansmottagningens verksamhet, och dess intensiva spridande av kunskap om fruktbar behandling – tillsammans med annan kunskapsspridning – förefaller att på sikt kunna ge kommun, landsting och stat underlag för att ta principiellt och ekonomiskt ansvar. Samverkan på nationell nivå med forskare samt med Manliga nätverk och Riksorganisationen Sveriges Professionella Kriscentra för Män blev under året allt viktigare. Pappa-projektet kom också till stånd och har väckt stor uppmärksamhet.

Året slutade med en försiktig optimism, i och med att anslagsbeviljande instanser inom stat, landsting och kommun gav verksamheten sitt stöd åtminstone för dess nuvarande omfattning. För att svara mot kontinuerliga utvecklingskrav, där arbetet med mäns våld ständigt leder till nya verksamhetsinriktningar, fordras emellertid fortfarande ett mycket mer omfattande och långsiktigt åtagande från alla de instanser som hävdar att utsatta kvinnor och barn ska få ett rättmätigt skydd. Genom att satsa på behandlingsåtgärder för dem som är ansvariga för hotet och våldet, nämligen männen, är det möjligt att uppnå större rättsskydd och större jämställdhet.

Året 2006 sammanfattas som det dittills mest intensiva i mansmottagningsprojektets 10-åriga historia. Den första nationella konferensen om professionell behandling för våldsbenägna män genomfördes i Uppsala, med regeringsstöd både ekonomiskt och innehållsligt. Konferensen dokumenterades i en rapport, forskning och utvärdering initierades, och samverkan utvecklades med nationella krafter för att ge männen adekvat vård och behandling. Ett pappa-projekt med gruppverksamhet för fäder med våldsproblem kom till stånd, och ett stort nätverk kring pappa-verksamhet bildades. En jubileumskonferens hölls på temat ”ungdom bakom våldet”, mottagningen tog emot sin första psykologpraktikant, och studenter från olika linjer fick utbildning på mottagningen. MVU anlitades också för att genomföra utbildning i S:t Petersburg, med SIDA-medel.

Under 2007 ökade verksamheten återigen, både vad gäller antalet besökare och antalet studiebesök och utbildningstillfällen. Fler män än tidigare kom till mottagningen för enskilda samtal, och fler män deltog i grupperna. Ökningen var hela 45 %. Pappa-projektet etablerades som en stabil och uppmärksammad verksamhet, något av mottagningens flaggskepp. Mottagningens nätverk blev allt större, både för vardagsarbetets del och för frågor om utbildning, utveckling av våldsbehandling, nya mottagningar, forskning mm. Styrelse och medarbetare lade ner energi på projektansökningar för särskilda uppdrag, och flera av dessa ambitioner har fallit väl ut. Å ena sidan kunde MVU glädja sig åt denna uppmärksamhet och tacksamma projektbidrag för olika verksamheter. Å andra sidan har mottagningen aldrig kunnat slå sig till ro med en trygg ekonomi. Den är fortfarande lika ostadig som de första åren. Men under året öppnade ytterligare mottagningar i lander med namnet ”Mansmottagningen mot våld i …” Mottagningens konsekventa fokusering på våld förde med sig att man tydligare uppmärksammade även andra former av våld, även om man aldrig tappat huvudintresset för mäns könsrelaterade våld. Årets slutade med beslutet att flytta till nya lokaler för att ge plats för alla dessa gamla – och nya – verksamheter.

Året 2008 öppnade starkt med att flytta hela verksamheten och färdigställa de nya lokalerna. Dvs det medförde en orimlig arbetsbörda att med knappa medel lösa alla praktiska problem samtidigt som föregående års verksamhet och bokslut måste slutföras och våra nya spännade projekt skulle sjösättas. En bit in på året var i alla fall både partnerprojektet och planeringen för det nya pappaprogrammet i full gång. Två stora projekt slutredovisades i april resp. augusti: utvärderingsprojektet och pappaprojektet. Utbildningspaketet för att göra behandlare på nya mottagningar kompetenta för våldsbehandling påbörjade under hösten 2008 och fortsätter under 2009. Styrelsen har haft omsättning, vi har engagerat nya medarbetare, och arbetet med att skaffa en hållbar ekonomi för verksamheten fortgår oavbrutet. MVU tillfrågas oupphörligt om medverkan i studiedagar och konferenser, och intresset för Mansmottagningens arbetssätt i Uppsala har vuxit över hela landet. Mottagningen har blivit nationellt ledande. Nu återstår bara att skapa en lokal ekonomisk förankring.

När 2009 sammanfattas i verksamhetsberättelsen, visar det sig att den tunga ekonomiska situationen återigen på ett oskäligt sätt har präglat året. Arbetet har dock fortskridit, med ständigt ökande antal män – och kvinnor – som besöker mottagningen. Genom att partnerarbetet tog fart, har den utsatta parten till cirka en tredjedel av männen som går i våldsbehandling, fått vederbörligt stöd. Även en gruppbehandling för utsatta kvinnor genomfördes. Antalet studiebesök, informationer, utbildningar och konsultationer har ökat markant, och detta har skett både lokalt i Uppsala kommun och Uppsala län, liksom i övriga landet. När arbetet med våldsdömda män i gruppbehandling efter nio år hade upparbetats till välfungerande rutiner, sade Kriminalvården upp sitt avtal med MVU för att ersätta det med ett eget program, IDAP. Effekten av detta beräknas inte i första hand vara en ekonomisk förlust, utan en samarbets- och kompetensförlust som bäst kan läsas av under de kommande åren. Samtidigt ökade erfarenheterna av att bemöta olika sorters våld: kvinnors våld, mäns våld mot andra män, mäns och kvinnors utsatthet för våld, bl.a. i samkönade relationer. Året slutade med att bidrag beviljades till flera projekt som framför allt kommer att genomföras under 2010 och åren därefter.